”I haven’t read the newspaper for 10 years”

Vi sitter och äter på hennes restaurang som bara har varit öppen i en månad. Liz som hon heter tog beslutet att flytta till Mahabalipuram för att staden Chennai hade blivit för aggressiv och att människorna hade blivit mer och mer själviska och trångsynta för hennes smak. Hon förklarar att i Mahabalipuram finns det ett lugn som hon hittills inte funnit på någon annan plats. Hon ville skapa en plats för att träffa människor och göra det hon gillar. Hon påpekar att pengarna hon tjänade på DHL där hon jobbade innan inte alls var i närheten av det värde som hon har nu. 
”I haven’t read the newspaper for 10 years, i haven’t watch television or seen a movie for 10 years. The news are just making me so depressed because i can’t do anything about. It’s so much miserable to know, and why should I know about it when I can’t do anything about it. For me it’s enough to know about the street right here, to help the people on the streets around here, because here I can do something about it.” 

Denna helg var vi alltså till en fiskeby som heter Mahabalipuram. Allt började att med att vi skulle dit med lärarna i torsdags. En hel dag som började med att vi kollade på ett flera tusen år gammalt tempel som är uthugget i berg. Sedan åt vi på restaurang vid stranden och tog efter det ett dopp i havet. Lärarna var som små barn när de väl vågade sig i vattnet och vågade testa de små surfbrädorna som Aina tagit med sig så att de fick testa. Det var väldigt skönt att äntligen få bada lite i havet och svalka av sig i det ljumma vattnet. På vägen hem pratade vi lite med Aina som alltså är systerdotter till den nya volontären som flyttar in i vår lägenhet idag. Det är nämligen så att en 56årig kvinna från Irland ska bo i samma lägenhet som oss de kommande 6 veckorna. Hon beskriver sig som en desperate housewife med 5 vuxna barn och en man som är fiskare som jämt är ute till sjöss. Hon heter Maureen och har då fått kontakt med Indien genom hennes systerdotter Aina som har bott här i mer än 10 år. När Aina ska beskriva det hon gör är det lite knepigt. Hon verkar i alla fall vara en kvinna med mycket bollar i luften och en people-conector som har enormt mycket kontakter. I torsdags berättade hon då i alla fall om en surffestival som skulle vara till helgen och rekomenderade starkt att vi skulle åka dit. Så klockan 12 på fredagen sitter vi en taxi tillsammans med Maureen, Aina, vi och Anusha (även hon en väldigt intressant människa). Aina ringer en man som fixar ett hotellrum åt oss vid beachen och när vi kommer fram, efter en 2 timmars resa, så finns det mycket riktigt ett litet hotellrum med dörr ut till en terrass med havsutsikt.  Den kvällen bestod av middag vid havet, shopping i småbutikerna och chill på terassen. Dagen efter var det surffestival, jag själv har aldrig sett människor surfa så bra. Från början trodde vi att det bara var människor där från Indien men det var tydligen människor där från hela asien. Jag upplevde en liten ”bluewaterhigh”-känsla över det hela för er i samma ålder som jag som såg sommarlovsmorgon när ni var små. 
Efter halva dagen beslutade sig Nathalie för att åka tillbaka till Chennai, hon kände att hon behövde vila upp sig lite, så jag och Frida stannade medan Nathalie åkte hem. Kändes lite konstigt för vi har i princip gjort allting tillsammans alla tre, förutom om någon varit sjuk och stannat hemma. 
Kvällen bestod av musik på stranden, en stor scen var upprest och det spelades blandade musikstilar av olika indiska band. Vissa av de var bra medan andra av de inte var något att hänga i julgranen. Vi pratade med människor från olika ställen i Indien, från Sri Lanka, från Singapore och förvånansvärt hittade vi på några svenska tjejer i vår ålder som studerade en termin i en del av Chennai. Det var speciellt för de hade verkligen en helt annan bild av Chennai en vad vi hade. De bor nämligen i en helt annan del av Chennai som är influerad av Frankrike. Där bor det mycket fransmän och där lever de ett mycket ”friare” liv i jämförelse med oss som bor i den mer konservativa delen där man måste klä sig propert och inte får vara ute efter klockan 10.

Det är verkligen speciellt hur en och samma stad kan ha så många olika ansikten.  Något som jag själv inte alls kan uppleva i Sverige på samma sätt.
Efter mycket prat under hela kvällen åker vi tillbaka till Mahabalipuram (surffestivalen låg i en närliggande by). Där går jag och Frida in på Masala Café ett barställe som ligger en trappa upp med halmtak och små ljusslingor med ljus i olika färger. Här finns människor från världens alla hörn blandat med lokalbefolkningen i byn, ett väldigt trevligt ställe med både ärliga och skumma människor. Vid två tillfällen så blir alla knäpptysta och baren släcker alla lampor. Det är en polis utanför för restauranger i byn får egentligen inte ha öppet så sent eller i vilket fall inte göra så mycket ljud. Poliserna vill ha pengar och tjänar då på om vi är högljudda. Baren stänger i vilket fall vid ett och vi väljer att gå lägga oss. 
Dagen efter på väg för att äta frukost träffar vi killen från Singapore från gårdagens festival som ensam varit på resande fot här i Indien i två veckor. Vi äter frukost med honom och sedan samåker vi med honom in till Chennai igen. 
Eftersom jag låg hemma i början av veckan i en extremt jobbig förkylning så är jag väldigt glad att vi spontant gjorde detta. Nästa vecka har vi lov så då reser vi till Kerala. Är glad över att vi är hemma hos barnen dock, längtar tills jag får träffa de imorgon. Kan meddela att förutom min förkylning har jag även väldigt stora problem med sår på min kropp. Varenda myggbett jag fått har förvandlats till stora sår, vilket är svinjobbigt. Ska nog kolla upp detta hos läkaren innan vi reser iväg nästa vecka.  Annars mår jag bra här. Ciao. 

Bilder från helgen
 
Bilder från lärarnas dag.
 
Bilder från förra helgens vistelse i kyrkan med flickhemmet. Det var en specieöl dag då de hade matmarknad efger gudstjänsten. 
 

1 kommentarer

Moster Åsa

24 Sep 2015 16:51

Hej fina Sofia! Så underbart bra du skriver. Intressant och välformulerat. Älskar att läsa din blogg. Puss puss

Kommentera

Publiceras ej