En vecka fylld av vatten. Det har alltså inte regnat såhär på mer än 10 år här i Chennai. Den dagliga frågan varje morgon i början av regnet var. Är det någon skola idag? Sedan fortsatte frågan till. Hur mycket vatten är det på gatan idag? Sedan fortsatte det till nästa fråga. Fungerar strömmen idag? Nu börjar det äntligen bli bättre och det är inte alls lika mycket vatten på gatorna som när det var som värst. Affärerna har börjat fylla sina hyllor med varor igen. Vi behöver inte längre bara äta makaroner med pizzakrydda på. Det börjar bli bättre. Men skolgården är fortfarande fylld av vatten och de drabbade delarna av staden är fortfarande väldigt drabbade. Jag börjar tänka på alla barn som man besökt som inte bor i riktiga hus, hur har de klarat av regnet? Hur har barn med hem på lägsta punkten klarat av regnet? Har de blivit sjuka? Vilka är det som kommer komma till skolan på måndag, när skolan drar igång igen? Som tur var vet man att många familjer som bor dåligt ofta har en familjemedlem eller vän som bor bättre att tillfälligt flytta in till. Men tanken på att deras hem eventuellt kan bli helt förstörda är så hemsk. Vi har i alla fall efter ett antal dagar instängda i vår lägenhet utan ström kommit ut och kunna göra saker. Det är en verklig lättnad. 


I tisdags förra veckan firade vi i vilket fall Diwali. Detta var i början av översvämningarna, så det var en hel del vatten, men man kunde ändå ta sig ut och göra saker. Denna högtid firade vi med Muthu, Vicky, David och Jomin. Vi började dagen med att vara lite med pojkarna på pojkhemmet, vilket var jätte mysigt. Sedan åkte vi hem till Muthu där vi blev bjudna på chicken beriyani. Chicken Beriyani äter de vid i princip varje högtid här i Indien, inklusive födelsedagar. Sedan åkte vi och hälsade på Muthus jobbarkompis och hans familj. Där blev vi bjudna på massvis av sötsaker som var typiska för diwali. Inget jag kände igen sedan innan, vissa grejer var lite skumma, men vissa saker var riktigt goda. Sedan åkte vi till ett köpcentrum för att kolla biobiljetter, men det fanns inga. Efter det så blev det mörkt och alla började smälla sina ”crackers”. Så vi åkte hem till Vickys hem, där fick vi hälsa på hela hans släkt, hans systrar och bröder och morbröder och kusiner. Alla bodde grannar. Sedan stod vi där och smällde smällare och raketer och tomtebloss. Precis det som är meningen att göra på diwali, man gör det för att sprida ljus. Sedan åt vi lite mer beriyani som vi blev bjudna på av Vickys mor. Den fina kvällen avslutades med att Vicky och Muthu följde oss hemma genom vår bäcksvarta huvudgata (som var svart pga strömavbrott) genom vatten och hoppande fiskar och grodor som var på gatan. En bra kväll. 

Liksom den idag. Idag kom vi hem ifrån pojkhemmet helt mätta av chicken beriyani. Idag fyllde en pojke år, så vi köpte massa snacks till barnen och sedan bjöd de på tårta. Ett riktigt mysigt litet firande. Barnen på pojkhemmet har haft det så svårt de senaste dagarna också. De har inte har haft någon el eller något vatten. Detta har såklart gjort det väldigt svårt att sköta hygien och toalettbesök. Som tur var är elen tillbaka där nu och alla är väldigt tacksamma över det. 








I vattenkaos och strömavbrott






Diwali



Pärlning på flickhemmet

Min Wall Of Fame över sängen. Teckningar från barnen. 

Praveens födelsedag idag.

1 kommentarer

moster Åsa

24 Nov 2015 14:13

Vilken kaos med allt vatten och vad det medför för alla! Stackars alla fattiga som naturligtvis blir värst drabbade när sådant här händer. Du är så duktig på att beskriva vad som händer och alla bilder är så fina. Kram på dig min fina<3

Kommentera

Publiceras ej