Att få en dygnsrytm när man vaknar klockan 8 och känner sig utvilad är fantastiskt. Dagen började med frukost på takterassen, sedan gick vi ner till receptionen och hyrde en elmoppe för 60kr för en heldag. Det kändes verkligen som en frihet när man kunde åka var man ville och upptäcka vad som kom i ens väg. Vi drog till gamla Bagan. I gamla bagan finns 2000 tempel gjorda av lera utspridda på en stor area och gjordes på 1100-talet. Detta var extremt häftigt. Vi åkte runt där på sanddynorna mellan templena helt själva och mötte knappt på en människa. Templena är öppna för alla att gå in, så vi åkte runt till ett flertal. Ett av templena hade en lång trappa längs ena väggen upp till en utkiksplats. Stegen på trappan var höga och smala och jag som är höjdrädd fick hasa mig upp och hasa mig ner. Jag glömmer alltid att jag är höjdrädd, så halvvägs upp kommer jag på det, men då är det inte värt att gå ner. Men det var värt det, utsikten var fantastisk!
Det sjuka med hela området var att det var så otroligt tyst. Eftersom vi åkte på en elmoppe så hördes knappt den heller. Det enda som hördes var några fåglar i fjärran.
De större templena var turistifierade (om det ens är ett begrepp?). Det var i vilket fall en hel del turister där och det såldes böcker om templena osv. Men allt var värt att se. Vi åt lunch på någon restaurang längs vägen och blev som vanligt i det här landet uttittade för att vara västerlänningar. Efter lunchen åkte vi tillbaka för att ta en siesta. Värmen här tar verkligen på en (40°C). Efter det så tänkte vi gå på jakt efter solnedgången i Old Bagan. Men tyvärr så var det ett tjockt molntäcke så solen syntes inte till någonstans. Men vi får helt enkelt gå på ny jakt imorgon. 
 
 

En dag som verkligen gör upp mot alla andra dagar. Visst vi har inte varit helt rastlösa, vi har gjort lite utflykter hit och dit, det mesta har handlat om ärenden. Inhandling av leksaker till Kindergarden-kidsen för ”Barn ska va barn”-pengar (ett projekt Nathalie har varit med i) och matinhandling osv. Vi har också pysslat med barnhemmet och flickhemmet, vilket har känts väldigt värdefullt. Igår när vi kom till flickhemmet blev alla så otroligt glada att vi kom, vi har nog aldrig sett de så glada innan. Det hade varit ett tag sedan vi var där, så det var väldigt roligt att se de igen. Annars har de senaste dagarna inte bestått av så mycket eftersom skolan fortfarande är inställd. I förrgår möttes vi av en hemsk överasskning som gjorde oss upptagna större delen av gårdagen. Vi hittade nämligen mögel, mögel på flera av våra klädesplagg, på våra necessärer och på våra väskor. Detta var droppen som rann över när det gällde denna regnperiod. Så vi var lite förbannade över hela situationen större delen av gårdagen. Som tur var så tvättade vi hela dagen igår och städade hela lägenheten och vädrade. Det var även sol igår vilket gav vår städning och tvättning en stor fördel. Så nu håller vi tummarna för en mögelfri lägenhet. 

Men nu till dagens händelser. Igår när vi fick höra att skolan var inställd idag igen så beslutade vi oss för att idag ta med de tre tjejerna som bor på barnhemmet på bio. Vi tyckte att de behövde lite egentid i och med att de ofta får ta så mycket ansvar på barnhemmet. Inte bara för att de är bland de äldsta utan också just för att de är tjejer. De har till exempel mycket mer hand om städning och matlagning än vad pojkarna har. De får även vara ansvarstagande ”storaystrar" till 12 "småbröder" dag ut och dag in, vilket inte kan vara det enklaste. Så vi tyckte det var dags. 
Vid tolvtiden drog vi iväg till Skywalk, ett köpcentrum som ligger en halvtimme bort. En av tjejerna hade inte åkt rulltrappa innan så jag fick hålla henne hårt i hand när vi åkte alla fem rulltrappor upp till biografen. Det var väldigt uppskattat med 3Dfilmen ”Hotel Transylvania 2” och lite popcorn och läsk i knät. Sedan åt vi nere på köpcentret där det fanns ett antal matställen att välja i mellan. Vi avslutade hela vistelsen med lite spel på spelhallen. 
När vi kom hem beslutade vi oss att gå för att hälsa på en saknad familj. Något som vi inte visste sedan innan så firade de ”lightfestival” idag vilket innebar att alla ställde ut ljus på sina trappor i hela staden. Det var verkligen som att gå igenom en liten drömvärld med alla ljus längs vägen. Speciellt på de gator som saknade gatolyktor var detta extra mysigt. Så kvällen spenderades med att smälla lite crackers och tända massvis av tomtebloss. Tack för denna dag, den gjorde oss gott! 

















En vecka fylld av vatten. Det har alltså inte regnat såhär på mer än 10 år här i Chennai. Den dagliga frågan varje morgon i början av regnet var. Är det någon skola idag? Sedan fortsatte frågan till. Hur mycket vatten är det på gatan idag? Sedan fortsatte det till nästa fråga. Fungerar strömmen idag? Nu börjar det äntligen bli bättre och det är inte alls lika mycket vatten på gatorna som när det var som värst. Affärerna har börjat fylla sina hyllor med varor igen. Vi behöver inte längre bara äta makaroner med pizzakrydda på. Det börjar bli bättre. Men skolgården är fortfarande fylld av vatten och de drabbade delarna av staden är fortfarande väldigt drabbade. Jag börjar tänka på alla barn som man besökt som inte bor i riktiga hus, hur har de klarat av regnet? Hur har barn med hem på lägsta punkten klarat av regnet? Har de blivit sjuka? Vilka är det som kommer komma till skolan på måndag, när skolan drar igång igen? Som tur var vet man att många familjer som bor dåligt ofta har en familjemedlem eller vän som bor bättre att tillfälligt flytta in till. Men tanken på att deras hem eventuellt kan bli helt förstörda är så hemsk. Vi har i alla fall efter ett antal dagar instängda i vår lägenhet utan ström kommit ut och kunna göra saker. Det är en verklig lättnad. 


I tisdags förra veckan firade vi i vilket fall Diwali. Detta var i början av översvämningarna, så det var en hel del vatten, men man kunde ändå ta sig ut och göra saker. Denna högtid firade vi med Muthu, Vicky, David och Jomin. Vi började dagen med att vara lite med pojkarna på pojkhemmet, vilket var jätte mysigt. Sedan åkte vi hem till Muthu där vi blev bjudna på chicken beriyani. Chicken Beriyani äter de vid i princip varje högtid här i Indien, inklusive födelsedagar. Sedan åkte vi och hälsade på Muthus jobbarkompis och hans familj. Där blev vi bjudna på massvis av sötsaker som var typiska för diwali. Inget jag kände igen sedan innan, vissa grejer var lite skumma, men vissa saker var riktigt goda. Sedan åkte vi till ett köpcentrum för att kolla biobiljetter, men det fanns inga. Efter det så blev det mörkt och alla började smälla sina ”crackers”. Så vi åkte hem till Vickys hem, där fick vi hälsa på hela hans släkt, hans systrar och bröder och morbröder och kusiner. Alla bodde grannar. Sedan stod vi där och smällde smällare och raketer och tomtebloss. Precis det som är meningen att göra på diwali, man gör det för att sprida ljus. Sedan åt vi lite mer beriyani som vi blev bjudna på av Vickys mor. Den fina kvällen avslutades med att Vicky och Muthu följde oss hemma genom vår bäcksvarta huvudgata (som var svart pga strömavbrott) genom vatten och hoppande fiskar och grodor som var på gatan. En bra kväll. 

Liksom den idag. Idag kom vi hem ifrån pojkhemmet helt mätta av chicken beriyani. Idag fyllde en pojke år, så vi köpte massa snacks till barnen och sedan bjöd de på tårta. Ett riktigt mysigt litet firande. Barnen på pojkhemmet har haft det så svårt de senaste dagarna också. De har inte har haft någon el eller något vatten. Detta har såklart gjort det väldigt svårt att sköta hygien och toalettbesök. Som tur var är elen tillbaka där nu och alla är väldigt tacksamma över det. 








I vattenkaos och strömavbrott






Diwali



Pärlning på flickhemmet

Min Wall Of Fame över sängen. Teckningar från barnen. 

Praveens födelsedag idag.