Där mitt ibland de satt den lilla pojken. Den lilla pojken som man varje morgon undrar över om han kommer komma till skolan. Som man varje morgon undrar om han kommer ha sin skoluniform på sig eller trasiga kläder. Han den lilla pojken som alltid tar leksaker från andra och förstör vad andra har byggt upp. Men han som samtidigt alltid vill sitta i knät och kramas. 
Där mitt ibland de fyra andra barnen på gatan, på en trasig gammal cykel med flak, satt den lilla pojken. Det var ingen vuxen i närheten som hade koll på de 5 små. När vi kom emot de skrattade de jätte mycket, de fyra andra visste antagligen att vi kände den lilla pojken. Vi hälsade på de och frågade vad de gjorde, men givetvis kunde de små barnen inte engelska. Vi gick vidare till affären och efter ett tag när vi stod i affären så såg jag barnen komma utanför. De skrattade och vinkade lite tveksamt när de såg att jag såg de. Efter ett tag pekade pojken på frukten i affären, jag pekade frågande på apelsinerna och pojken nickade. Att barnen kunde bli så glada över varsin liten apelsin var mitt i det glädjefyllda så hjärtskärande. Var den lilla pojken och de andra tog vägen resten av dagen på den lilla trasiga cykeln vet vi inte.


Vi har kommit tillbaka från en veckas lov och skolan är i full gång. Vi har läsning med barnen igen och alla känns väldigt glada över att se en vilket känns skönt för man är väldigt glada över att träffa alla småttingarna igen. I torsdags var vi i Pondicherry en stad som ligger en 5h bussresa härifrån. Detta var något vi inte visste i förhand utan vi hade endast fått en rekommendation att åka dit så vi satte oss på en buss och bara åkte iväg. När bussen stannade gick vi ut ur bussen men insåg att vi inte var framme utan att vi endast gjort ett raststop där man fick sträcka på benen och köpa snacks. Halva resan var alltså fortfarande framför oss. Men till slut kom vi fram efter mycket frågande om vägen hit och dit. När vi kom fram visste vi inte heller var vi skulle bo så vi frågade en auto-man som rekommenderade ett hotell som vi, väl framme, beslöt oss att ta. Det var helt okej fräsht, dock med en luftkonditionering som inte var den bästa. På kvällen gick vi åt på en lite finare restaurang och tog en drink (väldigt billigt trots så fint), sedan så shoppade vi på pondicherrys gator.
Dagen efter beslöt vi oss att ta oss till Auroville ett väldigt speciellt samhälle som tyvärr blivit lite turistbombarderat. Ett samhälle där människorna lever för meditation och naturen. Där har det byggts upp ett helt nytt växtrike av människor där det innan i princip varit ingenting. Sedan lever de också så att de äger ingenting utan att de lever och odlar allting själva och ger och tar av varandra. Utöver det så har de väldigt speciella designer på sina byggnader och deras meditationscenter var väldigt coolt, det var som en stor guldig glob (se bild). Det var väldigt speciellt i alla fall.


I måndags gav nytt duplo till de yngsta småttingarna som uppskattade det jätte mycket. Dock lika snabbt som vi öppnade locket på legoboxen försvann den lilla legobilen som kom tillbaka först dagen efter i en av pojkarnas ryggsäckar.
I måndags gjorde vi även pannkakor med barnen på barnhemmet, väldigt mysigt och barnen tyckte det var väldigt gott. Alla satt där i skymningen på terrassen och mumsade i sig pannkakor som vi doppade i socker. 
Resten av veckan har rullat på, vi har pratat om att sponsra barn, vilket jag ska besluta mig att göra snart. Det är bara det att det är jobbigt att man måste välja ett när man vill hjälpa alla. Samtidigt så är det bra att man kan välja för då kan man välja att sponsra ett barn som man kommit lite närmre.


Det finns till exempel en liten flicka som jag kommit lite närmre. En fantastisk liten flicka som varje dag kommer fram till mig och kramar mig och frågar hur jag mår. Jag brukar fråga detsamma och igår sa hon att hade ont i magen. Hon frågade även om jag kunde bli hennes sponsor, men hon har redan en sponsor, så jag fick förklara det för henne. Idag fick jag reda på §att hon bor så dåligt att när det regnat för någon dag sedan så hade det blivit översvämning i hennes hus. Detta hade gjort att hon blivit så sjuk att hon fick åka in till sjukhuset. Jag hoppas innerligt att hon är tillbaka imorgon. Att det inte är något allvarligt. Hur ska jag annars klara mig? 







Pondicherry




Auroville



Nytt lego

Denna coola killen klarar mer och mer på matten trots hans koncentrationssvårigheter. Han ligger fortfarande väldigt mycket efter, men någonting kanske fastnar från det jag säger, hoppas jag. 

Fina!

Han somnade så fridfullt i mitten av alla ljud från alla andra barnen på pojkhemmet. 

Kommentera

Publiceras ej